Reflektioner fastighetsmarknaden Thailand

Ytterligare en vecka har gått här på Koh Lanta och man kommer verkligen ner i varv. Den här veckan har vi haft besök av släkt, så fått en hel del hjälp med barnen så vi själva har kunnat hinna med lite massage, träning, matlagningskurser mm.

Fastigheter i Thailand

Har också kommit i kontakt med lite svenskar här nere som håller på med fastigheter och om jag känner mig själv rätt så kommer det bli ett och annat möte innan jag åker hem, ett är redan inplanerat i början på veckan.

Det som verkar så himla svårt härnere är det här med att utlänningar inte får äga mark och när jag läser om det och hur olika upplägg kan se ut så blir jag inte klokare, slutsatsen verkar vara att det är 30 års leasa man får räkna med och sedan får man se allt efter det som en bonus. Så skall man köpa så är min slutsats att man får räkna på en investering på 30 år, tycker man då att den ser tillräckligt bra ut så kan man köra.

Har kollat runt på lite objekt och det verkar som man får väldigt mycket hus/lägenhet för pengarna, men det jag tycker verkar vara intressantast ur ett investeringsperspektiv är att köpa det man inte får, nämligen mark (som utlänning blir det leasa).

Varför då mark?

Jo, en bro skall byggas och mycket mer infrastruktur kommer på plats i samband med det. Innebär allt annat lika att priserna på ön kommer gå upp i hyfsat snabb takt. Hävstången i mark blir då väldigt aptitlig. Min känsla utan närmre analys är att markpriset om man skulle "köpa" en större markbit vid havet och kunna bygga 8-10 villor skulle utgöra ca 20 % av den totala kostnaden för ett hus. En uppgång i huspriser med säg 40 % på 5 år skulle då ge 200 % uppgång på marken plus eventuella vinster i en exploatering av marken. Inget jag själv skulle kunna ro i land, men ett gäng investerare.

Är det någon som läser bloggen som är duktig på Thailand som har ngt tips på hur man kan förvärva mark på ett säkert/smart sätt?